Amanda Peralta

256 Pages·2014·1.3 MB·Swedish

LIR.skrifter.varia

Gunlög Kolbe
StRateGIeR föR
fRamGånG
marie Sophie Schwartz
som föregångskvinna
efterlämnade papper
utgivna av Hans Hanner & eva Lilja
med bidrag av Hans Hanner
LIR.skrifter.varia
Gunlög Kolbe
Strategier för framgång
LIR.skrifter.varia
© LIR.skrifter, Hans Hanner & eva Lilja 2014
form: Richard Lindmark
tryck: Inprint, Riga 2014
isbn: 978-91-88348-54-8
innehåll
1. Inledning av eva Lilja och Hans Hanner s. 7
2. marie Sophie Schwartz – 1800-talsförfattarinna och strateg s. 13
3. en levnadsteckning av Hans Hanner s. 19
4. Privata anteckningar – dagboksfragment, en fostermors tankar
och den gamla författarinnans försvunna dagböcker s. 37
5. några perspektiv på Gustaf magnus Schwartz biografi s. 55
6. emelie Krook – sekreterare, reservmamma och väninna s. 69
7. nekrologer i genusperspektiv – exemplet marie
Sophie Schwartz s. 89
8. marie Sophie Schwartz, august Strindberg och det moderna
genombrottet – en kommentar till litteraturhistorieskrivningen s. 117
9. Gäckande identiteter som strategisk metod – marie Sophie
Schwartz i Herthadebatten s. 131
10. Särart och likhet – ”Qvinnan såsom näringsidkare” s. 151
11. en populärroman från 1850-talet – mannen af börd
och qvinnan af folket s. 177
12. efterord av Hans Hanner s. 189
noter s. 193
Bibliografi av Hans Hanner s. 207
titelregister s. 235
Käll- och litteraturförteckning s. 243
Personregister s. 253

kapitel 1
inledning
Gunlög Kolbe (1954–2004) disputerade i litteraturvetenskap vid
institutionen i Göteborg hösten 2001. Kort dessförinnan hade hon
haft en första känning av den sjukdom som slutligen tog hennes
liv på julafton 2004. Under de tre år som passerade däremellan var
Gunlög sysselsatt med fortsatta forskningar om 1800-talets popu-
lärroman, i första hand med inriktning på marie Sophie Schwartz
författarskap. Hon tänkte sig en rejäl genomgång av detta breda
författarskap med genusperspektiv och retorisk strategi som sina
primära utgångspunkter.
Vid Gunlögs bortgång förelåg imponerande papperstravar runt
datorn i hemmet i Varberg. Under sina sista dagar försäkrade hon sig
om att någon skulle ta hand om hennes arbete, en uppgift som föll
på oss två utgivare. Den har inte varit helt lätt – Gunlög arbetade
med kartläggning av stora material, som hon sedan vinklade till flera
kortare uppsatser. följaktligen finns det flera överlappande versioner
av hennes olika ansatser, och det har inte varit helt enkelt att orien-
tera sig i det omfattande materialet.
Vi utgivare, Hans Hanner och eva Lilja, kom att bli Gunlögs när-
maste arbetskamrater under hennes sista tre år. Hans Hanner utför-
de den nödvändiga arkivforskningen på Kungliga Biblioteket. Här
bidrar han också med en egen biografi över Schwartz (kap. 3). Den
är ett led i en personhistorisk släktforskning som Birger Stolpe in-
ledde på 50-talet. Detsamma gäller hans bibliografi över den svenska
delen av Schwartz utgivning, som även bifogas. eva Lilja fungerade
under en period som Gunlögs handledare för doktorsavhandlingen,
vilket ledde till en personlig vänskap som växte när båda kom att
bo i samma västkustska småstad. eva Lilja förhandsgranskade det
7
strategier för framgång
mesta som Gunlög publicerade efter disputationen. Hans Hanner är
till yrket legitimerad psykolog och eva Lilja en numera pensionerad
litteraturprofessor.
Marie Sophie Schwartz (1819–1894) var en av de mest om tala-
de svenska författarna under mitten och slutet av 1800-talet. Hon
var också osannolikt framgångsrik med internationell berömmelse.
I samtiden var hennes böcker otroligt populära. trots detta vet inte
många idag något om henne, vilket bara det utgör en forsknings-
uppgift. för att få fram en bild av författarskapet får man gå till
källorna, som i det här fallet är omfattande. Det finns ett stort brev-
material – se förteckningen s. 243 – förutom alla hennes egna skrifter.
Under marie Sophie Schwartz hemsida med adress: www.marie-
sophieschwartz.se kommer löpande att publiceras källmaterial och
skrifter av intresse för vidare forskning om författarskapet. Vi har
här gjort ett urval av Gunlögs problemformuleringar och hållit fast i
de tre frågor där vi haft material att gå på:
– Biografi – Schwartz egen rätt märkvärdiga biografi och det ännu
märkligare sätt på vilket hon förhåller sig till den.
– Varför försvann hon ur litteraturhistorien? Kan det bero på
utvecklingen av en allt tydligare gräns mellan fin- och fullitteratur
under det sena 1800-talet? eller på hennes anknytning till rådgivar-
litteraturen och den pedagogiska diskussionen? fanns orsaken hos
Schwartz eller i litteraturhistoriens utveckling?
– Vilken kvinnosyn företrädde Schwartz egentligen – komplemen-
tär och/eller emancipatorisk? Bilden är oklar och leder vidare till
andra problemställningar som hennes förhållande till det moderna
genombrottet och till hennes pedagogiska författarskap.
Dessa frågeställningar har fått styra urvalet av texter och
deras inbördes ordning. Den här boken vänder och vrider på dem
men ger inga riktiga svar. Olika infallsvinklar ger olika belysningar.
en sak att minnas vid läsningen är att Gunlög genomgående an-
vände Greimas så kallade aktantmodell när hon skrev om berättelser.1
Denna modell lurar alltså ofta under resonemangen utan att detta
alltid redovisas. – och här följde hon andra som skrivit om populärlit-
teratur. Janice Radway är en annan teoretiker som präglat Gunlögs
syn på den populära berättelsen. Hon upptäckte klara likheter mellan
Schwartz kärleksromaner och den amerikanska romantiklitteratur
som Radway intresserar sig för.2 Också den klassiska retoriken finns
med som en självklar referens för allt som Gunlög skrev.
8
kapitel 1
I tre fall har vi tagit med texter som redan varit publicerade.
Det gäller en tidig presentation av Schwartz mest kända roman,
Mannen af börd och qvinnan af folket (1858). artikeln skrevs långt
före Gunlögs disputation, men vi menar att en bok om Schwartz
bör ha med något om den här romanen. Presentationen trycktes från
början i Det glömda 1800-talet (1992) och bör betraktas som intro-
ducerande (kap. 11). Kapitel 8, som behandlar Schwartz förhållande
till det moderna genombrottet, finns tryckt i Personhistorisk tidskrift
2004:1. Det är en viktig fråga för alla försök att placera in Schwartz
i litteraturhistorien. Kapitel 10, ”Särart och likhet – ’Qvinnan så-
som näringsidkare’”, diskuterar kvinnors rätt att försörja sig själva.
texten trycktes för första gången i Personhistorisk tidskrift 2006:1.
Den komplicerar Schwartz kvinnosyn på ett sätt som inte kan ute-
lämnas i det här sammanhanget.
Vi har bearbetat Gunlögs text så lite som möjligt. Vi har rättat
uppenbara felaktigheter, som interpunktion, ordformer, grammatik
och annat av karaktären språk- och korrekturfel.
Som sagt finns i de efterlämnade papperen många versioner av de
här publicerade uppsatserna. Vi har valt den som verkat mest ge-
nomarbetad. Somligt har Gunlög själv färdigställt – det gäller förstås
sådant som redan tryckts. annat har gett oss utgivare mer städjobb.
Vissa kapitel för tankegången till slut, andra utgör snarare skisser
inför fortsatt arbete.
ett enda avsnitt har vi valt att bearbeta mer grundligt. Det gäller
kapitel 7, ”nekrologer i genusperspektiv”. Gunlög arbetade med
nekrologerna under sin sista tid och kartlade framför allt ett stort
material. trots att den här texten var ganska ofärdig har vi funnit
ansatsen så pass intresseväckande att vi velat ta med artikeln. Här
har vi kortat ner den ursprungliga versionen med kanske en tredje-
del. Vi har både supplerat och strukit.
Det bör också påpekas att samtliga understrykningar eller kursi-
veringar i citerade skrifter följer originalets.
Schwartz skrifter medför många bibliografiska problem. Ofta
trycktes en roman först som följetong. Ibland kommer den tyska upp-
lagan ut före den svenska. Somliga noveller utgör häften i små serier
som i sin tur kan ingå i någon över- eller underserie. Vi har försökt
vara så tydliga som möjligt och hänvisar i övrigt till Gunnel furulands
avhandling Romanen som vardagsvara som beskriver bokmarknaden
vid 1800-talets mitt.3 I övrigt ger bibliografin stöd åt noterna.
9
strategier för framgång
Gunlög disputerade som sagt i oktober 2001. Hennes avhand-
ling har titeln Om konsten att konstruera en kvinna. Retoriska stra-
tegier i 1800-talets rådgivare och i Marie Sophie Schwartz’ romaner.
Den behandlar en tidigare rätt okänd litteratur, nämligen 1800- talets
uppfostringslitteratur avsedd för unga flickor, de så kallade råd-
givarna. Dessa pedagogiska böcker kan vara synnerligen torra och
moraliska, men de kan också innehålla de mest underhållande rö-
varhistorier. enligt retorikens mall använde nämligen uppfostrarna
goda och dåliga exempel för att påverka de unga flickorna, som tyd-
ligen ibland lät sig skrämmas men även med förtjusning sträckläste
berättelser om ’dåliga flickor’.
I sin avhandling visar Gunlög hur den här pedagogiska litteratu-
ren finns med som ett led i romanens utveckling under 1800-talet,
särskilt vad gäller de populära formerna, den linje som leder fram till
1900-talets romantikberättelser och dagens chick litt.
Schwartz skrev i två genrer. Den ena var underhållningsromanen,
där hon som sagt nådde stora framgångar. men hon använde också
ibland en mer didaktisk romantyp, som nära slöt an till dåtidens
uppfostringslitteratur.
I vårt urval har vi inte tagit med de många analyser av Schwartz
berättelser som Gunlög skrev. många av dem finns redovisade i dok-
torsavhandlingen. Det gäller Förtalet (1851), Mannen af börd och
qvinnan af folket (1858), Emancipationsvurmen (1860), En fåfäng
mans hustru (1861) och ”författarinnan och hennes man” (1864).
I dessa analyser visar Gunlög hur Schwartz i hög grad knyter an
till rådgivarlitteraturen i sina fiktionsberättelser, som följer samma
mallar som rådgivarnas exempelberättelser.
Detsamma gäller för Schwartz pedagogiska skrifter. Hon skrev
själv tre korta rådgivare, Till Sveriges mödrar om vanans makt
vid uppfostran. Efter D:r G. Schewes åsigter (1857), Några ord till
q vinnan (1863) och Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
(Efter Psykologen Doctor Gustaf Scheve) (1859). Även i dem an-
vänder hon exempla. Hon åberopar de kända frenologerna Gall,
Spurzheim, Combe och Scheve, samtliga läkare, den senare även
kallad psykolog. Hennes pedagogiska tes är att all uppfostran måste
bygga på kännedom om ”vår natur”.
Vi är naturligtvis medvetna om att den här utgivna texten inte
är färdig på det sätt den skulle ha blivit om Gunlög fått avsluta arbe-
tet. av de fem frågeställningar hon skissade fanns material för bara
10